jenniewahl

..Som jag lovade.

NU är den underbara julen slut. Känns det som iallafall. Alltid är det så. Efter själva julaftonen, så är julen slut. Visst är det inte så, men det känns så. Men nu kan man nog säga julen är över iallafall. Efter helgen och man börjar på vardagen. Och det bär av till jobbet. Nog för att jag jobbade på juldagen men... Julaftonen var härlig. Vaknade 10, for till kyrkan. Huh, varmt och mycket folk. Men endå så mycket julstämning med julevangeliet, julsångerna.m.m.. Sen for vi till lepplax. Hjälpte till med maten. Åt mat kl.16. God mat med skinka, lådona, sallad, m.m. och Efterrätten. Sen kom vår tomt (lillsyrran) Korvatunturi tomtarna hade så mycket att vi lovade att dom fick slänga in julklapparna och fara vidare till nästa ställ. Vi kunde vara utan, dom hade så många andra ställen att tänka på. Så lillsyrran va nöjd över att vara tomte. Fick massa julklappar. Badrock, spikmatta, Gucci parfym, kastrull, glas, kaffeburk m.m... TACK ! Kvällen blev lång. Slappade, spelade och åt en massa onödigt. Är endå så nöjd över mej själv. Har kanske ätit 3 chokladbitar. Att jag klarade det, det trodde jag inte. Men det jämnades ut med allt annat gott istället. H*n i magen är nöjd i allfall. Juldagen, kändes nog att man varit uppe länge. Trött, och värk i visdomstanden. Men det var kvällsskifte på schemat. Gick bra. Igår på söndagen var vi på bön till Kållby. Sen kom Emma och Nicki med Barnen. Trevligt.. Ni får vara längre nästa gång ni kommer. Och sen dök Janina och Nonni upp. Spelade "Med andra ord" och bara snackade och åt till ganska sent.

---

---

---

---

Nu denna vecka blir det jobb ikväll.. och Måndagmorgon. Sen är min arbetstid för ett tag framöver över. Skönt på ett sätt. Men det är endå lite jobbigt när man tänker på hela situationen. Man blir bara så less på när nån lovar nått. Man tror på det. Av vilken orsak skulle man inte göra det. Sen påminner man och frågar när tiden blir mer och mer knapp. Och det låter lika lovande. Man är nöjd, och mera taggad att orka jobb. Sen när listan kommer upp (som man hade blivit lovad att vara på) visar sig att det inte alls var så. Hmm.. Man blir besviken och fundersam. Man frågar och får dum bortföklaring och börjar blanda in nå helt annat i situationen. Ja, va ska man säga. Är det bara att vara tyst, ta emot det och kännas sig lurad, besviken och känna otacksamhet över allt arbeta man har gjort där. HAR FAKTISKT BARA VARI EN DAG SJUKSKRIVEN UNDER SNART NU 9 MÅNADER. I VECKA 7-9 när jag mådde illa, var jag i jobb för att jag tänkte på hur svårt det är att få nån istället. Visst dumt av mig, jag hade rätt att vara hemma, men endå känns det som att man gjort så gott man kunnat och lite till och få dehär som tacken ! Hade hoppats att man kunde tänka sig in i en annans situation och inte bara vad som är bäst för själva arbetetstället. Men nog om det.. Jag tog upp saken och sa att jag hade räknat med jobb eftersom det var lovat så. Men det ledde ju till bortförklaringar och att jag skulle kolla upp nå helt annat. Men men.. Nu tycker jag endå att det bara är skönt att få vara hemma i hela 2 månader före BF. Har ju en hel del att ta tag i, och sen är det ju bara bra för mig själv också att ta det lungt före och inte behöva stressa upp mig och måste tänka på hur ja ska klara mej genom dagen. Men endå så lämnar man och tänka på hur man kan lova nått och sen inte göra det. Det är det som jag stör mej mest på... Hade det inte låtit lovande hela tiden, hade jag inte förväntat mig så mycket. Då skulle ju situationen vara helt annat.. men det låt ju så lovande.. Hmm.. :/ Nog om det....